Tiden sätter kniven i den goda modern

Tiden sätter kniven i den goda modern är titeln på en artikel på Dagens nyheters nätupplaga. Sara Danius har jämfört Bonniers kokbok från 1960 och 2010 med anledningen av kokboken 50-årsjubiléeum och skriver om hur den svenska civilisationen har förändrats. Det som skulle kunna ha varit en bestörtning över hur svensken äter mer och mer halvfabrikat blir istället en intressant analys av hur det svenska köket har feminiserats sedan 60-talet.

Det svenska köket har under de senaste 50 åren genomgått samma utveckling som uppfattningen om vad som är manligt och kvinnligt har gjort under ett par hundra år i västerlandet. Den marockanska forskaren och författaren Fatima Mernissi skriver i sin bok Shaharazad reser västerut om de olika uttryck patriarkatet tar sig i västvärlden och Mellanöstern. Shaharazad är som ni vet berätterskan i Tusen och en natt och Mernissi använder henne som exempel på att man i Mellanöstern och Nordafrika håller kvinnor på mattan genom att hindra dem från att fysiskt delta i det offentliga rummet (till exempel genom att leva inlåst i ett harem, inte få ut själva, inte ha rösträtt etc) medan man i västerlandet håller kvinnor på mattan genom en mycket speciell bild av hur en attraktiv kvinna skall vara. I väst har man dragit en skiljelinje mellan att vara intelligent och att vara vacker. Exemplen på detta ses i allt från blondinskämt till highschool filmer. Men det är inte bara tankeförmåga och akademisk prestation som anses gör dig mindre attraktiv, utan också egenskaper som att vara en ledare och vara barsk eller reserverad, egenskaper vi i väst kallar manliga. Den perfekta kvinnan i väst skall vara lite dum, snäll och omvårdande. Med andra ord, hon skall inte utgöra ett hot mot män.

Ser det då ut på samma sätt i MENA-regionen? Nej, menar Mernissi. Hon menar att eftersom patriarkatet i MENA håller män och kvinnor i två separata sfärer (kvinnan i hemmet och mannen i samhället) finns det inget som gör en barsk, intelligent eller ovän kvinna manhaftig. I harem fanns utbildade kvinnor. Att besitta kunskaper om världen, språk och kunna spela musik ansågs och anses vara viktiga instrument för en kvinna att kunna för att både behaga en man och locka honom sexuellt. Mernissi skriver dessutom att man inte ansåg kvinnor för svaga eller för sköna för att ta till våld eller döda. Mernissi skriver både om en prinsessa som ägnade sig åt tigerjakt och andra farliga sysselsättningar och att många haremsherrar blev dödade av kvinnorna de höll inlåsta. Detta ansågs inte konstigt. Kvinnorna var alltså både bildade, vackra och åtråvärda, men utan makt.

Under 1850-talet började borgerskapet i Sverige att utbilda sina döttrar i samma ämnen som sina söner. De fick skolning i filosofi, politik, religion istället för de husmoderliga plikter de förväntades axla så snart de gift sig. En flicka var ett gott parti för äktenskap om hon kunde konversera, diskutera och spela ett instrument. I stort sätt samma egenskaper som man eftersträvade åt en kvinna i ett harem. Så länge kvinnan inte aspirerade på makt och en plats i männens domän samhället kunde hon få vara hur intelligent som helst utan att för den sakens skull vara manhaftig. Men vad hände med borgarflickorna som utbildats och besatt samma kunskaper som sina bröder? De stängdes in i sina hem och återfördes till de uppgifter deras mödrar utfört. Det var bara det att flickorna under hela sin uppväxt tränats för ett liv i samhället och inte i hemmet. I detta vakum mellan utbildning och verklighet föddes drömmarna om kvinnlig rösträtt. 1919 blev drömmen sann och 1921 röstade Sveriges kvinnor för första gången. Då hade andra saker kommer i gungning. Industrialismen hade fått mängder av bönder att flytta in till städerna och lämna sina gårdar. Både kvinnor och män arbetade i fabrikerna, det var bara de rika som hade råd att bara ha en yrkesarbetande i hushållet. I städerna växte medelklassen och det var där kvinnlighet i dagens bemärkelse växte fram. När kvinnorna gjorde intåg i samhället kunde man inte längre hålla dem på mattan genom fysiska medel. Man började istället mixtra med tiden och idealen.

När vi idag diskuterar varför idealen för kvinnor idag är en tolvårig anorektisk flicka så är svaret: för att det håller oss sysselsatta med annat än att ta makt. Om en kvinna anses som vackrast när hon är mellan 15 och 22 och sedan blir fulare och fulare tills hon dör måste man ju stanna upp och fråga sig varför världens sexigaste män inte sällan är i femtioårsåldern eller äldre. En hungrig kvinna som tycker att hon är ful och därför värdelös är lättare att kontrollera än en mätt kvinna som älskar sig själv.

Så tillbaka till kokboken. När hemmafruarna (kvinnor ur över- och medelklassen) lämnade hemmen under 60- och 70-talen ändrades idealbilden av hur en god kvinna skulle vara. Så länge kvinnan befann sig i hemmet var det inte konstigt att hon flådde hare, klöv levande hummer eller något annat mer våldsamt, eftersom hon var hemma. När män och kvinnor sedan skulle verka på samma arena kom egenskaperna att delas upp. Att flå en hare blev manligt eftersom det var mer våldsamt än att skölja grönsaker. Således är feminiseringen i svenska kök som Sara Danius beskriver är bara en spegel av den cementering av könsroller som har pågått i Sverige under hela 90-talet.

About these ads